Min fina extramormor

Publicerat: i Vardag
 
För snart 24 år sedan hade jag turen att komma till världen på en adress i lilla byn Perstorp utanför Halmstad. Tack mamma och pappa för att ni köpte just det huset. För annars hade aldrig jag, eller ni, fått träffa vad som skulle komma att bli världens bästa extramormor.
 
På andra sidan om häcken bodde nämligen Elsa och hennes man. Så långt jag kan minnas har de alltid varit en del av min vardag. Elsa kom med adventsljus, satte en julstrumpa full av mitt favoritgodis på vår trappa varje julaftonsmorgon, firat varje födelsedag, suttit barnvakt och varit jultomte tills den dagen jag kom på henne. Men framförallt räddade Elsa min frukost de dagar mina föräldrar totalt missat att köpa hem digestivekex. Elsa hade alltid köpt hem en förpackning i reserv, som hon förvarade under ugnen. När en grinig fyraårig Ottilia knackade på i sin pyjamas visste Elsa direkt vad det gällde. Digestivekexen som fyraåringen doppade i en kaffe med mjölk var nämligen slut och någon annan frukost gick inte för sig.
 
För snart sex år sedan somnade Elsas man in ganska plöstligt och idag var det Elsas tur. Jag är tacksam för de 24 år jag fått spendera med Elsa, tacksam att ha fått träffa den mest ödmjuka människa jag känner. Tacksam för all glädje hon spridit genom alla år. Tacksam att jag fick möjligheten att tacka och säga hejdå. Tack för att du varit en del av att göra mig till den person jag är idag, Elsa. 

Det var längesen sist

Publicerat: i Vardag
 
Ja, jag har ju tappat det här med att uppdatera här. Och att fota har jag ju också tappat, fast på sistone har fotosuget börjat komma tillbaks. Jag vill plocka upp kameran en helg och köra en plåtning, men vi får väl se hur det går med det...
 
Hösten har rusat förbi i 110 km/h känns det som. Vardagarna går extremt fort och helgen ännu fortare. Helgerna består oftast av en husvisning för vår del. Jag har börjat längta efter ett hus att inreda och såklart att betala till mig själv istället för en onödigt dyr hyra som egentligen är pengar man bara kastar i sjön. Samtidigt är jag redan extremt trött att tänka på dräneringar, driftkostnader, fuktskaderisker, sättningar, lagfart och pantbrev. Och då har vi inte köpt något hus än ens. Men med tanke på hur sällan jag skriver här så kanske drömhuset är vårt nästa gång jag skriver här... 












RSS 2.0